Jag sov gott inatt. Jasg var så trött efter gårdagens jättestora äventyr. Det är man ju inte direkt van vid. Oftast är ju allt sig likt varje dag ute i flockan. Idag skulle det tydligen kommma någon "kompis" till mamma och "vaccinera mig". Han kom, och han stack mig, men jag hann inte agera förrän det var över. Istället kliade han mig i mankammen och då var det mysigt att stå kvar ju. Så det gjorde jag en bra stund.

Sen fick jag grimma på mig, och fick gå ut i min hage igen, till alla andra kompisarna. Gissa om vi snackade med varandra långt in på natten den kvällen. Det fanns mycket att prata om. Men bäst av allt - jag var utomhus igen. Det var skönt !

När så natten kom så fick jag sova inomhus istället. Men jag var inte ensam. Det var flera andra inne också, bl a en av mina kompisar. Hon hade tydligen gjort sig illa på något och fick sova inne med mig inatt och med några andra av samma sort som vi, och några som var större än oss.

Idag var det visst något alldeles särskilt på gång märkte jag. Rätt tidigt på morgonen så kom flera tvåbenta och sakta med säkert började fösa oss alla i flocken framåt och i grupp. En av de tvåbenta hade koll på ledarstoet, en mysig äldre och rätt sträng märr (som hon kallas). Sen följde vi andra med, för dit hon gick, dit gick ju vi.

Vi föstes sakta men säkert framåt via "fållor" som de tydligen kallas "de där staketen på sidorna", och det var fler än jag som fått sig "en kyss" av elen i dem, så vi passade oss noga för dem. Emellanåt fick vi en paus. Då passade tvåbeningarna på att stänga eller öppna "grindar" som vi då skulle gå igenom.

Några av de äldre "Damerna" i vår flock berättade att de hade varit med om det här förr. Någon hade varit med om det på ett ställe som hette Island, och någon annan hade varit med om det i "andra hem". Så mycket hann vi ju inte snacka, men följde vi "flocken" så var det lugnt. Det var några av "småttingarna" som var lite upprörda, men deras mammor bara pratade lugnande med dem, så var lugnet återställt i flocken igen.

En av mina kompisar försökte bryta sig ut, men då var en tvåbening där (hur hon nu kunde komma dit så fort ?) så var det bara att "sälla sig" till flocken igen.

Ett stall kom i sikte. Dit in hade jag varit förr, så jag var inte särskilt oroad. Jag berättade om det för de andra också, så vi tog oss dit. Där inne sorterades vi in i sk boxar. I dessa väntade det mat märkte jag. Det smakade bra faktiskt, och de som varit lite upprörda lugnade sig snart då de fick "frukost".