Ja det gjorde det idag, och de kom i en bra fart, men saktade ner förstås. Vi unghästar ville ju också gärna springa med dem på vår sida av staketet då, men vi hann ju inte, så vi kollade lite på dem istället.

De islandshästarna som kom, var rätt svettiga och lite andfådda. Sen var det en stor en med också, och han var också svettig. Han är tydligen en rätt gammal gentleman men har ork och energi som en unghäst, skvallrade en av damerna som kom i hans sällskap.

En av tjejerna berättade att hon fått jobba en del, och det tar på krafterna. Så de gissade att de nu var på väg hem, och de tyckte att det skulle bli riktigt skönt att äta lite och sen sova.

Ja faktiskt. Idag fick vi besök av min mamma och "hennes kompis" i hagen. "Mammas kompis är rätt ofta här och hälsar på, men det är inte alltid som min mamma är med, men idag så var hon det. Och gissa om dte luktade gott ur hennes fickor. Det luktade äpplen, och det är så ljuvligt gott ska ni veta. När jag bjöds på dem att smaka så tackade jag ju inte nej precis. Sedan stod "min mamma" där en bra stund och kliade mig på halsen, och ingen "surpuppa" av de gamla märrarna kom och störde oss. Så skönt. Det har ju börjar klia lite i vinterpälsen kan man säga. Det är ju dags att byta till "vårskrud" snart.

Idag när jag och flocken stod och letade mat i godan ro, så hördes det rätt som det var ett förskräckligt oväsen. Flera huvuden åkte upp för att kolla läget och vi började lite tveksamt röra oss mot det där ljudet. Det hördes frustningar och hejarrop (som "min mamma" kallar det), och vi måste ju se vad som händer. Vi yngre gav oss av först och kom därmed fram först. Och vad får vi se då ! Jo rätt som det är dyker det upp några hästar i olika storlekar och färger, på en motionsslinga som löper utmed en del av vår hage. Vi springer fram mot dem och en av dem stannar till och hälsar på oss, åtminstone tills en annan med en "matte på ryggen" kommer springandes och tydligen ska fösa bort hon som stannade till. Jag hinner ropa "Vad gör ni ?" och får till svar

"Vi ska tydligen motioneras idag. Men det är snö och lite jobbigt så jag kommer snart tillbaka och tar en snabb paus hos er".

Sen springer hon vidare, men försöker vid några tillfällen att komma tillbaka till oss. Dock är den där hästen med "matten på ryggen" mycket uppmärksam och kommer genast och föser henne vidare.

Hon kommer tillbaka några varv till, innan de tydligen ger sig av hemåt med hela flocken av hästar som var här. Men vi står ändå och lyssnar långt efter dem. Kanske kommer de tillbaka. Vem vet ?

Men det verkade så kul så jag skulle gärna vilja vara med jag med. Men, men jag får väl vänta och se tiden an.

Idag kom det ut några "kompisar" till "min mamma" och satte en grimma på vårt ledarsto. Sedan ledde de ut henne genom grinden och in i en annan hage. De lämnade grinden öppen. Först tvekade vi att andra följa efter, men när en tvåbening kom bakom oss och "föste på" oss med smackningar, så sprang vi ut genom grinden vi med, så fort det bara gick.

Sen kom vi in i vår "sommarhage" och där du där var det massor av snö, så det blev riktigt jobbigt att springa där, inte minst för tvåbeningarna märkte vi, för de sackade efter och då passade vi på att bryta oss ut ur flocken och springa runt i hagen. Men rätt snart hade vi inget val än att återansluta oss till flocken, för de var ändå uppmärksamma de där två beningarna, de såg vart vi tog vägen och stoppade oss.

Så småningom kom stallet inom synhåll och där fick vi gå in i en liten hage utanför, och sedan fick vi en efter en komma in i en box, som vi delade med en eller ett par andra.

Väl inne i stallet så återstod det en tid av väntan då alla vi i flocken skulle få våra fötter omsedda och om skötta samt vaccineras och avmaskas.

Det gick trots allt rätt fort.

Efter några timmar föstes vi tillbaka till vår hage, där vi går hela tiden under vintern. Det kländes rätt skönt att vara utomhus igen. Det blir varmt inne i stallet med en massa "yllekläder" på sig.

Men det var lite som hände ändå den här dagen. Lite annat än vanligt.

Idag fick vi besök i hagen. Det var inte var vem som helst, nej du, det var min mamma och hennes kompis som kom och tittade in hos oss. Med sig hade de morötter, det hördes. Lite blyg av mig är jag ju, men nog kunde jag försöka norpa åt mig en. Den var god den. En till tack !

Ja och så lite kliande på halsen - tack snälla.

Det är så mysigt, speciellt när man inte kommer åt där själv.

Medan jag stod där och myste lite, tror du inte att just då kom några av "surtanterna" och jagade bort oss, nedrans surpuppor.

Idag var det lite underligt som hände.

Bredvid vår vinterhage finns en "springrunda". Där brukar tvåbeningarna ibland släppa ut några hästar, det brukar vara två stora saker och ett gäng mindre, eller såna som oss.

Sen får de här hästarna springa runt banan i några varv inna de stannas upp och får byta varv och springa åt andra hållet !

Första gången det här hände så stod jag i lugn och ro och åt lite när plötsligt en vild gnäggning, som jag inte kände igen, hördes. Jag hoppade till och upp for mitt huvud för jag måste ju kolla vad det där var !

Den här gången när det hände så blev jag nästan lika överraskad, men jag blev också smittad av den glädje som jag hörde och de frustningar som ljöd från springrundan. Det började krypa i benen så jag tänkte äh vad sjutton jag springer lite jag med ! Så blev det.

Svansen åkte i vädret och huvudet högt och så bar det iväg. Jag fick med mig ett helt gäng av busiga unghästar som tyckte det var lika skoj som jag !

Idag när jag stod och åt i godan ro tillsammans med några kompisar, så hörs det plötsligt :

"Det kommer någon ! Skynda vi måste kolla".

Hela vår flock reagera på det och sätter fart mot ljudet av andra hästar ! Plötsligt finns de där bara, två stora jättehästar nästan precis bredvid min hage ! Vad gör de där ?

Men nyfiken som man är så måste man ju snacka lite, så jag frågar en av de där stora hästarna vem hon är. Hon svarar inte, med däremot den andra stora hästen talar om att hon är en ung hästflicka som ska tränas lite här i stallet !

"Men hon verkar ju ha 1000 nerver utanpå skinnet", säger jag, för jag ser ju hur hon står och fladdrar med öronen och är jätteskraj vid en av de stora vita "prasselbalarna", dvs vår mat.

Dessutom ser hon ju ut att kunna springa all världens väg när som helst.

"Gu vicken larvig sak !!!!"

Nej tyst nu säger den äldre stora hästen, hon har aldrig sett sådana här förut och du var inte så kaxig du heller när du såg den för första gången.

"Minns jag inget av" säger jag lite stött.

Men jag vet att han faktiskt har rätt, för då var de ju läskiga, jag visste ju inte vad det var för något. Men nu gör jag ju det.

"Hörru tjejen" gnäggar jag till den skraja tösen, "de där är inte farliga, de äter inte upp dig !"

"Va ? säger hon förvånat och tittar upp, hur vet du det ?"

"Tja, säger jag, det är vi som äter dem !"

"Nej inte jag, säger hon då, jag skulle aldrig äta en sån där !"

"Inte det svarar jag rappt, hör med gentlemannen bredvid dig ikväll när ni får middag, så får du veta att du faktiskt äter dem varje dag !"

"Nej vi äter inget som låter så här !" vidhåller hon tvärsäkert men ändå börjar hon låta lite tveksam.

Så ser jag hur hon tittar på den andra stora hästen bredvid henne och ser mycket frågande ut.

"Japp", säger han, "Hon har faktiskt rätt den där lilla moppsiga saken, du äter dem varje dag".

Den skraja tjejen ser helt dum ut, men sen går de vidare.

"Kommer ni förbi snart igen", undrar jag.

"Vi får väl se", svarar den äldre stora hästen.

Ja vi får väl se tänker jag och återgår till "min" flock.

Bra länge efter att de stora hästarna gått iväg, står vi sedan och snackar om dem i flocken.

Idag när jag stod lite vid sidan av och betade i en egen liten flock på 7 hästar, så hördes det en del gnäggningar och frustningar. Det var inga som jag kände igen från "flocken", det här var några andra.

Jag lyfte huvudet för att hinna fånga upp varifrån ljudet kom, och vilka det var. Då plötsligt så ser jag två rätt stora hästar, och ett antal mindre (sådana som jag) komma springandes på "en springrunda" som finns bredvid vår hage ! !

De verkade ha kul de som sprang, för de sprang för att det var skojigt och inte för att något skrämt dem. Det hördes ju på långt håll. Det var lite av "upphetsning" i luften omkring dem !