Jag behövde inte vara ensam i den nya hagen särskilt länge. "Min matte" gick och hämtade Katla som sällskap av mig, och hon var ju en trevlig tjej så jag blev jätteglad att "min matte" valde just henne. Tänk om hon hade valt Gletta. Det hade varit läskigt och oroligt. Men Katla, hon och jag kom bra överrens från början och därför trivdes jag med att ha henne till sällskap. Vi betade sida vid sida och småpratade med varandra. Hon berättade att sedan jag hade sprungit genom stakett så hade "min matte" hållt ihop staketet tills hon fick hjälp att laga det. När det sedan var lagat så gick hon bort från deras hage, och då troligen till mig. Hon förstod att jag tyckte det var läskigt när jag berättade för henne vad som hade hänt.

Vi tillbringade en lugn eftermiddag och kväll och senare även natt där i hagen jag och Katla. Vi såg några (bland annat "min matte") rida iväg på några hästar, (Blika och Snót) och vi gnäggade åt dem när de kom tillbaka. De sov visst inne under den natten.

Det var jätteläskigt att helt plötsligt vara ensam bland en massa nya hästar. Jag ville till min flock ! Och nästa gång Gletta började sparka mot mig så försvarade jag mig ordentligt, men jag kom inte undan så då tog jag till flykten - tvärs igenom staketet ! Jag fastnade med hovarna i trådarna och fick flera stötar av elen i stängslet och ännu otäckare blev det ! När jag väl kom loss sprang jag närmaste vägen till min välkända flock, och efter mig följde en av tvåbeningarna, men "min matte" syntes inte till. Jag kom så pass nära min gamla flock att det bara var ett tunnt staket emellan oss, men jag vågade inte ta mig igenom det också för det såg hårt ut med plankor på. En av tvåbeningarna "stängde" min flyktvägar och sen efter en stund kom "min matte". Då var jag så andfådd att jag inte visste vart jag skulle ta vägen. Varje väg jag försökte fly var det en tvåbening i vägen för mig. Sedan kom ytterligare en och nu var de alltså tre stycken som tillsammans föste mig in i en hage med högt staket. Den tredje tvåbeningen gick därefter sin väg och lämnade mig med "mina matte" och den andra tvåbeningen, som visst hette Liz. De två försökte flera gånger tränga in mig i ett hörn för att ta på mig grimman. Men jag ville inte så jag försökte fly på alla tänkbara sätt från dem. Men de var efter mig och spärrade vägen, vartefter jag flyttade mig från dem. Till sist var jag instängd i ett hörn och beredd att fly genom staketet även där om jag måste. Det var lite otäckt. Ingen av tvåbeningarna var högljudd eller arg i rösten, de bara pratade med mig i låg ton, såväl mig som med varandra och jag började lugna ner mig.

Från hörnet kom jag inte undan just nu, och sedan kände jag plötsligt hur "min matte" ställde sig bakom min rumpa och var hela tiden uppmärksam på åt vilket håll jag funderade på att gå. På ena sidan hade jag nu Liz, på andra sidan av mig hade jag staketet som var alldeles för högt att hoppa över och bakom mig hade jag "min matte". Men hon var inte läskig alls för hon kliade mig försiktigt med först ena handen på mitt lår och sedan kliade hon med den andra handen på mitt andra lår samtidigt som hon bara pratade tyst och lugnt med mig. Jag hade ju trott att hon skulle anfalla mig och ta på mig grimman, men hon bara stod där med grimman i ena handen och kliade mig lugnande på sidorna.

Jag började slappna av och insåg att de varken ville något ont eller jaga mig runt runt, så jag stod kvar.

"Min matte" fortsatte att klia mig lugnande på sidorna medan hon försiktigt sträckte grimman över till Liz. Jag bara stod och tyckte det kändes rätt behagligt. Så jag stannade kvar där jag var. Medan "min matte" fortsatte klia mig lämnade hon över grimman till Liz, som lugnt kom närmare mitt huvud. Jag lät henne ta på mig grimman för hon var så försiktigt och mjuk på handen och "min matte" kliade mig så skönt på sidorna. Sedan var grimman på och det kändes rätt okej och så fick jag godis av Liz och en massa gos av "min matte" medan jag följde med dem till en annan hage strax utanför stallet. Där fanns det jättemycket gott gräs, så jag började genast äta av det. Jag gnäggade lite efter mina kompisar, men sedan fortsatte jag att äta.

Sedan leddes jag av "min mamma" till min flock - trodde jag att jag skulle i alla fall. Men jag hade fel för "min matte" tog med mig till en helt annan hage och en helt annan flock, och bara släppte in mig sådär. Jag hörde Katla och jag kände igen Gletta och en som hette Blika, men annars var det bara okända flockmedlemmar där, ja någon - som visst hette Snót - hade jag träffat som hastigast i går kväll. Jag tyckte det var jätteläskigt och började springa undan från dem. När jag stannade så kom några av dem och sparklade mot mig och jag försvarade mig ordentligt med bakhovarna, sedan höll sig de undan utom Gletta som tydligen blev arg på mig och började jaga mig runt i hagen. Jag sprang febrilt runt utmed staketet för att se om jag kunde ta mig till mina vänner som nu stod på andra sidan av en väg som skilde våra hagar från varandra.

Efter en stund så kom "min mamma" och skulle ta på mig en sak på huvudet. Men jag var mycket misstänksam och tvekade om jag verkligen ville att hon skulle sätta på mig den där saken hon höll i. Det kallades visst "grimma" sa hon, och jag vet att jag ska ha den på mig om jag ska ledas någonstans, men jag gillar den inte för då kan jag inte gå vart jag vill. Men när "min mamma" frestade mig med en bit äpple strax nedanför "grimman" så var jag ju bara tvungen att smaka på äppelbiten och sänkte ner huvudet för att ta den. Då kände jag att "min mamma" försiktigt lade grimman bakom mina öron och det gjorde inte ont eller kändes skrämmande på något sätt, så jag bara väntade snällt tills hon hade den på mig. Sedan ledde hon ut mig utanför stallet och jag blev jätteglad. Jag hade bråttom men fick inte springa iväg hur jag ville för först skulle det tydligen blixtra och klicka bredvid mig.

Vid åtta tiden fick jag frukost och det smakade bra. Jag hade trots allt sovit rätt så gott i natt. Får se vad den här dagen har med sig nu då.

"Min matte" kom och sa gomorron till mig och kliade mig på halsen en stund innan hon gick in till en av valackerna och tog på honom något som såg ut som en pyjamas. Det kallas "eksemtäcke" det har jag lärt mig av några av stona i min flock som har det varje sommar för att de ska slippa ha en massa flugor som biter dem överallt. De får sår när de kliar sig som gör ont och tydligen kliar väldigt. Nackdelen med det täcket enligt "mina ston" är att de själva inte kommer åt att klia sig så bra mot träd och sådant, det är ju tyg emellan. Men samtidigt så håller de en del av flugor och knott borta från hårremmen enligt de ston jag frågat.

Sedan gick en annan tvåbening in till den andra valacken och tog på honom en pyjamas också. Därefter leddes de ut i sin hage tydligen för de sa hej så länge och att de hoppades att vi skulle ses ikväll igen. Sen kom en tvåbening och hämtade Gletta och så var jag ensam i stallet igen tillsamamns med mina 3 kompisar från "min flock", så jag pratade lite med dem och sedan åt jag upp min mat som smakade sött och gott innan jag högg in på höet. Inte alls tokigt faktiskt. Men jag längtade ut. Mina 3 kompisar hade mindre ont i sina fötter nu och det tyckte de kändes skönt.

Nu har det hunnit bli sen kväll och nästan natta har jag förstått. Jag känner  mig lite vilsen och osäker bland allt det nya som hänt idag. Men jag pratar lite med mina kompisar från samma flock en stund, och även om de är yngre än mig, två under 1 år och en på 2 år, så känns det i alla fall skönt att känna igen någon i en sån här rätt främmande miljö som jag inte är van vid.

Sedan hade jag ju Heljar och Vinur mittemot mig och Gletta en bit ifrån mig. Men hon var inte så pratglad ikväll, hon var mest trött och ville sova. Så jag tuggade i mig mitt hö och försökte komma till ro. Så småningom somnar jag säkerligen jag med i min box. Den var ju full av mjuk halm att sova på så det skulle nog bli bra.

Senare på kvällen kom några av de äldre hästarna från en annan flock in i stallet och jag pratade lite med dem. Först kom två valacker som jag aldrig träffat förut, men de hälsade och presenterade sig som Heljar och Vinur. Sedan kom några ston in dte var Katla, Gletta, Snót och Blika. Blika och Gletta hälsade bara som hastigast på mig.

Bredvid mig stod en flicka som sa att hon hette Katla och var 5 år gammal. Hon verkade trevlig.

Sedan kom "min mamma" alltså "min tvåbening" in i min box och ville hälsa på mig. Men jag var lite osäker, för hon luktade inte morötter idag, och inte heller äpplen. Men när hon kliade mig på halsen så slappnade jag av och buffade lite på henne.

Sen kom det rätt hastigt in två andra tvåbeningar i stallet, och då hajade jag till lite, för dem kände jag inte igen. De hörde visst ihop med två valacker som tydligen också bodde här, men som jag inte kände, ännu.

De äldre stona och Katla togs ut i två omgångar för att "motioneras" tydligen. Först ut var Katla och Gletta, sedan var det Snót och Blikas tur. De berättade att de hade tvåbeningar på ryggen när de gick ut i skogen i sällskap med varandra. Det lät lite konstigt tyckte jag, för de tvåbeningar jag sett hade ju egna ben och kunde ju röra sig relativt fort utan att behöva ha någon som bar på dem eller hjälpte dem att ta sig fram.

Nåväl de här äldre hästarna verkade vara rätt vamna vid det. Men konstigt var det, tycker i allal fall jag !

Efter en lång väntan började alla mina kompisar att samlas ihop utanför stallet och därifrån skulle de sedan få "fösas" tillbaka till hagen, så även jag - trodde jag i alla fall. Men tydligen hade de antingen glömt mig eller så var det något annat som strulade för jag fick inte följa med ! Jag ropade och ropade på kompisarna och upptäckte då att där var några till utöver mig från flocken som var kvar inne i det sk stallet.

När jag frågade dem om de vistste varför så svarade de att de inte visste varför men att de hade ont i några av sina fötter och hade fått bandage på dem och var glada över att de inte behövde springa mer just nu.

De undrarde om jag också hade ont i någon fot - men det hade jag ju inte svarade jag då, och förstod ännu mindre varför jag blev kvar i stallet.

Jag hörde ju hur de andra i min flock fick springa ut till hagen igen, men inte jag !

Jag ropade och ropade och några av kompisarna svarade sedan blev det tystare. Jag provsmakade min mat som jag hade i boxen och den var god, så jag tillbringade en del av tiden med att äta.

Senare på kvällen kom några av de äldre hästarna från en annan flock in i stallet och jag pratade lite med dem. Bredvid mig stod en annan flicka som sa att hon hette Katla och var 5 år gammal. Hon verkade trevlig. Sedan kom "min matte" alltså "min tvåbening" in i min box och ville hälsa på mig. Men jag var lite osäker, för hon luktade inte morötter idag, och inte heller äpplen. Men när hon kliade mig på halsen så slappnade jag av och buffade lite på henne. Sen kom det rätt hastigt in två andra tvåbeningar i stallet, och då hajade jag till lite, för dem kände jag inte igen. De hörde visst ihop med två valacker som tydligen också bodde här, men som jag inte kände, ännu.

De äldre hästarna och Katla togs ut i två omgångar för att "motioneras" tydligen. Först ut var Katla och Gletta, sedan avr det Snót och Blikas tur. De berättade att de hade tvåbeningar på ryggen när de gick ut i skogen i sällskap med varandra. Det lät lite konstigt tyckte jag, för de tvåbeningar jag sett hade ju egna ben och kunde ju röra sig relativt fort utan att behöva ha någon som bar på dem eller hjälpte dem att ta sig fram.

Nåväl de här äldre hästarna verkade vara rätt vamna vid det. Men konstigt var det, tycker i allal fall jag !