Nu har det hunnit bli sen kväll och nästan natta har jag förstått. Jag känner  mig lite vilsen och osäker bland allt det nya som hänt idag. Men jag pratar lite med mina kompisar från samma flock en stund, och även om de är yngre än mig, två under 1 år och en på 2 år, så känns det i alla fall skönt att känna igen någon i en sån här rätt främmande miljö som jag inte är van vid.

Sedan hade jag ju Heljar och Vinur mittemot mig och Gletta en bit ifrån mig. Men hon var inte så pratglad ikväll, hon var mest trött och ville sova. Så jag tuggade i mig mitt hö och försökte komma till ro. Så småningom somnar jag säkerligen jag med i min box. Den var ju full av mjuk halm att sova på så det skulle nog bli bra.

Senare på kvällen kom några av de äldre hästarna från en annan flock in i stallet och jag pratade lite med dem. Först kom två valacker som jag aldrig träffat förut, men de hälsade och presenterade sig som Heljar och Vinur. Sedan kom några ston in dte var Katla, Gletta, Snót och Blika. Blika och Gletta hälsade bara som hastigast på mig.

Bredvid mig stod en flicka som sa att hon hette Katla och var 5 år gammal. Hon verkade trevlig.

Sedan kom "min mamma" alltså "min tvåbening" in i min box och ville hälsa på mig. Men jag var lite osäker, för hon luktade inte morötter idag, och inte heller äpplen. Men när hon kliade mig på halsen så slappnade jag av och buffade lite på henne.

Sen kom det rätt hastigt in två andra tvåbeningar i stallet, och då hajade jag till lite, för dem kände jag inte igen. De hörde visst ihop med två valacker som tydligen också bodde här, men som jag inte kände, ännu.

De äldre stona och Katla togs ut i två omgångar för att "motioneras" tydligen. Först ut var Katla och Gletta, sedan var det Snót och Blikas tur. De berättade att de hade tvåbeningar på ryggen när de gick ut i skogen i sällskap med varandra. Det lät lite konstigt tyckte jag, för de tvåbeningar jag sett hade ju egna ben och kunde ju röra sig relativt fort utan att behöva ha någon som bar på dem eller hjälpte dem att ta sig fram.

Nåväl de här äldre hästarna verkade vara rätt vamna vid det. Men konstigt var det, tycker i allal fall jag !

Efter en lång väntan började alla mina kompisar att samlas ihop utanför stallet och därifrån skulle de sedan få "fösas" tillbaka till hagen, så även jag - trodde jag i alla fall. Men tydligen hade de antingen glömt mig eller så var det något annat som strulade för jag fick inte följa med ! Jag ropade och ropade på kompisarna och upptäckte då att där var några till utöver mig från flocken som var kvar inne i det sk stallet.

När jag frågade dem om de vistste varför så svarade de att de inte visste varför men att de hade ont i några av sina fötter och hade fått bandage på dem och var glada över att de inte behövde springa mer just nu.

De undrarde om jag också hade ont i någon fot - men det hade jag ju inte svarade jag då, och förstod ännu mindre varför jag blev kvar i stallet.

Jag hörde ju hur de andra i min flock fick springa ut till hagen igen, men inte jag !

Jag ropade och ropade och några av kompisarna svarade sedan blev det tystare. Jag provsmakade min mat som jag hade i boxen och den var god, så jag tillbringade en del av tiden med att äta.

Senare på kvällen kom några av de äldre hästarna från en annan flock in i stallet och jag pratade lite med dem. Bredvid mig stod en annan flicka som sa att hon hette Katla och var 5 år gammal. Hon verkade trevlig. Sedan kom "min matte" alltså "min tvåbening" in i min box och ville hälsa på mig. Men jag var lite osäker, för hon luktade inte morötter idag, och inte heller äpplen. Men när hon kliade mig på halsen så slappnade jag av och buffade lite på henne. Sen kom det rätt hastigt in två andra tvåbeningar i stallet, och då hajade jag till lite, för dem kände jag inte igen. De hörde visst ihop med två valacker som tydligen också bodde här, men som jag inte kände, ännu.

De äldre hästarna och Katla togs ut i två omgångar för att "motioneras" tydligen. Först ut var Katla och Gletta, sedan avr det Snót och Blikas tur. De berättade att de hade tvåbeningar på ryggen när de gick ut i skogen i sällskap med varandra. Det lät lite konstigt tyckte jag, för de tvåbeningar jag sett hade ju egna ben och kunde ju röra sig relativt fort utan att behöva ha någon som bar på dem eller hjälpte dem att ta sig fram.

Nåväl de här äldre hästarna verkade vara rätt vamna vid det. Men konstigt var det, tycker i allal fall jag !

Idag kom det flera av våra tvåbeningar och väckte oss som fortfarande inte hade stigit upp. De fångade in ett av de ston som vi alla i flocken följer med och har koll på, och tog på henne ngt på huvudet och gick iväg med henne. Som om inte det räckte så kom två andra tvåbeningar bakom flocken och liksom "ringade in" oss och började fösa oss i rätt snabb hastighet mot stoet som leddes i täten. Vi blev lite konfunderade men kände igen beteendet från tvåbeningarna och förstod att det återigen var dags att komma in i en låda som de kallar stall, och där bli "visiterade" som jag tror ni brukar kalla det. När vi förstod vad som var på G så följde vi bara med i lagom takt och det kändes inte som den stress jag känt första gången det här beteendet drabbade mig.

Väl inne i stallet så fick vi äldre hästar varsin box medan de yngre (upp till 1 år) placerades 2 och 2 i de största boxarna. Jag ställdes i samma box som jag tidigare brukat stå i då jag kommit in, så den kändes ju välbekant. Sen plockades vi ut 1 och 1 för att få våra fötter kontrollerade och uppsnyggade, samt kännas igenom på hela hårremmen. Det kittlades lite, men var inte så läskigt. När jag var klar fick jag komma in i min box igen och så återstod det bara att vänta på att få komma ut i hagen igen.