Ja just det - Godmorgon alla kompisar !

Idag blev jag rätt snopen för matte kom upp till stallet på morgonen redan. Då fick vi frukost och den smakade jättegott. Dessutom hade matte blandat i både morötter och äpplen i min mat, så den smakade mumsigt !

Medan jag och de andra åt frukost pysslade matte med att fylla på hö i hagen. Så småningom plockades de andra hästarna ut en och en, men konstigt nog fick jag stanna kvar inne ? Så snopet !

Men matte lade in mitt frukosthö i boxen istället för i hagen, så då åt jag det i lugn och ro medan jag kollade lite då och då vad matte höll på med.

Hon körde omkring med en skottkärra och mockade alla boxarna och sedan lade hon in ny halm i alla. Min väntade hon med.

Ett tag försvann hon och jag hörde hur hon stökade omkring lite med mina borstar och och även med kvällsmaten.

Så småningom kom matte in i stallet i sällskap med en annan människa som jag aldrig träffat förr. Hon skulle visst känna igenom mig, och se hur jag rörde mig när jag leddes, så matte band upp mig i stallgången och den nya människan kände och klämde både här och där på mig.

Efter en stund så kom även en annan av tjejerna, hon som tog in mig eller skulle ta in mig, häromdagen när jag ville vara kvar ute. Hon gick fram och hälsade på mig och jag buffade på henne. Hon, matte och den nya människan paratade lite, sedan tog matte med mig ut och jag trodde jag skulle till hagen, men matte gick åt andra hållet, så jag följde med. Matte ledde mig fram och tillbaka i skritt, medan den nya människan tittade på mig. Sedan skulle vi visst öka farten, så då började jag tölta. Men matte ville visst att jag skulle trava lite, så på vägen tillbaka mot stallet sprang matte framför mig och jag fick lov att trava för att hinna med henne. Jag blev godkänd och matte var nöjd.

NU fick jag äntligen gå ut i hagen till kompisarna. När matte tagit av mig grimman fick jag en bit äpple av henne.

Sedan satte jag av i en väldans fart och var snart framme hos de andra i hagen. Busen mötte mig halvvägs. Det blev lite hiande och iande, men sedan började vi alla äta tillsammans.

Idag kom matte och tog in oss alla hästar. Hon tog de stora först, men ingen av oss hade direkt bråttom in, ja utom Kakan förstås. Han var nog rätt hungrig, han är ju så jättestor men så snäll. Kakan och jag stod och kliade lite på varandra innan Busen kom och körde bort honom.

Matte traskade bara ut och hämtade in oss, och när Kakan gått in förstod vi att vi andra skulle in också, så då drog vi oss ner mot grinden. Matte tog in alla en och en.

Väl inne väntade maten och morötter. Dem gillar jag !

När jag ätit så tog matte ut mig i stallgången och borstade av mig, kratsade hovarna och tog bort nästan alla broddarna. En av dem satt tydligen väldigt hårt, så den lät hon vara kvar tills vidare. Det var så skönt att bli borstad, för nu fäller jag ngt alldeles gräsligt mycket, och jag tycker det kliar förskräckligt när all päls ska av. Att då får hjälp med det är bara sååå skööönt.

Matte tog itu med min man och svans också. De var visst lite trassliga. Efteråt kände jag mig som en ny häst. Nu ska jag nog äta lite till sedan ska jag sova !!!! Så skönt !

Idag kom en av tjejerna för att släppa ut de andra som tillbringat natten inomhus. Jag var glad att det äntligen var dags för frukost, för den här natten hade varit väääldigt lång. Jag stod vid grinden och väntade när hon kom för att släppa ut, men då tog hon först in mig och jag fick frukost. Frukosten har väl aldrig smakat så gott någon gång förut tror jag. Det var dessutom skönt att få komma in och säga godmorgon till kompisarna. Jag lade mig ner och vilade en stund i den mjuka halmen, medan tjejen tog ut de övriga hästarna i hagen så snart de ätit sin frukost.

Hon lät mig stanna inne en stund medan hon mockade och fixade, vilket inte gjorde mig ngt. Jag tror t o m att jag slumrade till lite, för plötsligt kom hon för att hämta ut mig med.

Väl ute i hagen igen måste jag erkänna att det kändes skönt med kompisarna. Busen var jätteglad över att se mig igen, tror nästan han flörtade lite.

Idag kom en av tjejerna som hade den ena stora hästen och skulle ta in oss. De två stora hästarna följde med henne utan problem, sedan vara det Busens tur, och när de tog in honom blev jag orolig och började springa utmed staketet. Busen tvärstannade och halvreste sig när jag började springa, han ville springa med mig, det förstod ju jag. Hon som höll i honom sa till honom på skarpen och då skärpte han sig, men han gnäggade mer eller mindre hela tiden efter mig.

Nu hade det slutat regna och det var rätt skönt att vara ute, så jag hade hoppats på att Busen skulle kunna vara kvar ute med mig. Men tydligen inte, för vi skulle in allihopa i stallet.

Efter en stund kom samma tjej för att hämta mig, men se det kunde hon glömma, för jag kände inte henne och då stannade jag hellre ute. Jag ville också testa även den här tjejen om hon menade allvar eller bara ville leka.

Efter ett tag gick hon in i stallet en stund och lämnade mig kvar ute. Sedan kom hon tillbaka till hagen, men då stod jag nästan allra längst bort i hagen, och inte tänkte jag komma frivilligt. Den här gången förstod jag att hon ville leka en lek med mig. Hon föste mig runt i hagen, i förhoppning att jag skulle tröttna sökert och följa med henne in. Men det var inte ens min tanke just då. Jag flyttade mig bara lite åt sidan, och hon följde efter mig. Sedan flyttade jag mig några steg åt ett annat håll, och hon följde efter. Det blev rätt skojigt faktiskt. Men till sist verkade hon tröttna på att leka och gick sin väg. Men då hade vi lekt i nästan 1 timme.

När hon inte kom tillbaka undrade jag varför ? När jag sedan hörde att hon åkte iväg, då var jag förbryllad. Varför fick inte jag komma in ?

Nu började jag bli hungrig så jag gick ner till grinden och åt lite hö. Ingen kom och hämtade mig. Nehej då var det bara att dra sig upp längst bort i hagen, till en lite sovplats för jag stannar visst ute  i natt.

Efter en stunds fundering hör jag en annan bil komma, och sedan tror jag att jag hör mattes röst, men jag ser henne inte för det är kolsvart ute. Drar mig lite närmare grinden för att se bättre, och hör hur matte ropar med glad röst.

Men när jag funderat en stund bestämmer jag mig ändå för att stanna ute, och matte åker sin väg igen.

Försöker somna, men det är svårt. Det är en massa främmande ljud överallt poch vissa känner jag ju igen för de låter likadant överallt, men andra ljud är helt obekanta, utom Busen som gnäggar lite frågande. Jag svarar och försöker sova, men det blir inte mkt till sömn inatt inte.

Idag kom Liz och matte till mig och tittade till mig lite. Då stod jag och flocken tillsammans i en klunga under några träd som skyddade oss lite mot regnet men vi fick gå långt för att kunna söka skydd där men hellre de än att stå mitt ute i de öppna och få allt regn på oss.

Visserligen hade de två stora hästarna, Henson och Kakan, täcken på sig, men de stod med oss ändå.

Jag och Busen stod vid ena sidan av trädet bredvid varandra, och de andra två en liten bit ifrån oss under träden. Brrr, lite blött var det allt.

Ha nu en fortsatt regnig men bra dag.

Ja nu är det tydligen dags att komma in.

En av tjejerna som har häst här kom och skulle ta in oss allihopa.

Först tog hon in de två stora sakerna, de kallas Henson och Kakan, sedan tog hon in Busen, och då blev jag allt lite orolig. Han tvekade lite innan han följde med ledaren, men sedan följde han med och då var det bara jag kvar. Men jag var lite skeptisk till den här nya människan, så jag tog lite tid på mig innan jag följde med henne in.

Hon fick allt genomgå en test först, så jag kunde räkna ut om hon ville leka med mig eller om hon bara tänkte hämta mig. I sådär en 15 min fick hon invänta mig, men sedan kom jag och fick gå in i min nya box. Där väntade mat och morötter från matte. Jodå jag kände att det doftade av hennes händer.

Det smakade gott med morötter och Betfor. Matte hade också gett mig hösilage och hö, och där åt jag först upp hösilaget, för det är godast, sedan hade jag höet kvar under natten. Så småningom släcktes det i stallet och jag slumrade till lite då och då.

Hej och godmorgon på er...
Idag kom matte upp till mig på morgonen och så var de någon tjej till.
De ledde ut mig och de andra hästarna till en ganska stor hage och släppte oss där...
Det var två andra hästar där också som jag inte hälsat på ännu.
De var minst lika stora som Jerry lite läskigt kändes det.
Men kaxig som jag är, så satte jag dem på plats med en gång.
De var helt enkelt för nära inpå mig, så de fick sig några avvisande bakutsparkar.
Till slut lät dom mig vara och gick iväg.
Lilla Busen däremot visste genast att han ville ha mig för sig själv, och jagade bort de andra två med jämna mellanrum.
Men han visste dock inte riktigt om och hur han skulle våga närma sig mig,
och inte heller vilken sida i gänget han skulle välja.
Det slutade med att han valde att bli min kompis, så det var jag nöjd med.
De där två stora sakerna de höll sig till ena sidan av hagen och jag och Busen
höll oss till den andra sidan av hagen.
Så fort någon av de stora ville komma närmare mig, då jagade Busen bort dem.
Resten av dagen tillbringade jag och Busen inte alltför långt från varandra.
Vi åt ur samma höhög, och drack ur samma vattenkar.
Kom någon av de andra två till oss, jagade Busen genast bort dem.
Jag var hans ! Jojo det kan han ju fortsätta drömma om.
Här är en dam med mycket egen vilja, och vänta ni bara tills jag blivit varm i raggsockorna här, då ni får vi se vem som tar kommandot !

Här är den Busen på bild också ! Fast den togs inne i stallet när vi fått komma in.

  
BYE BYE !!

När Liz äntligen hade pysslat klart med mig så hör jag en bil köra in i paddocken (eftersom jag har ju bra hörsel och vet var de mesta ligger) och vända med något stort lät som ett släp. Hmm vad händer nu då? Nåja en får väl vänta och se.

Jag hör sedan att bilen lämnar släpet kvar och åker iväg.

Kort efter kommer en annan bil som jag inte riktigt kan känna igen och kör in och backar till släpet. Blika såg det nämligen och berättade det för mig. Ok tänker jag, vad händer då härnäst ? Jag får några sorters saker på mina ben som är som de där stövlarna tvåbeningarna har och sedan går vi förbi Blíka och rakt mot ett stort släp som står mitt ivägen för utgången till paddocken. Ok det här börjar allt bli lite läskigt. Vart ska jag nu och varför nu detta?? Många funderingar men inga svar.

Nåja Liz fortsätter och gå med mig emot släpet och rakt in i det.

Jag tvekar lite men sen går jag på lätt som en fjäder. Då stängs det bakom mig.

Jag hör hur Blíka stressar upp sig och håller på och bli tokig ! 

Vad är de som händer sa hon till  mig flera ggr och jag kunde ju inte ge något bättre svar än att jag faktiskt inte vet. Blíka visste inte riktigt hur hon skulle göra, skulle hon gå på eller inte ?

Men efter mkt om och men så gick hon på. Det stängdes även bakom henne och sen stängdes det en lucka till, och efter ett tag en tredje. Huu ! 

Nu är jag på transporten/släpet men har ingen aing om vart vi ska, och funderar en del, men sen hänger Liz och Cim upp en höpåse och pratar lugnande med oss.

Jag lugnar ner mig lite och börjar mumsa i mig höet och så även Blíka.

Sedan stängs den sista dörren som är framför oss. Blíka och jag fortsatte att fundera. Sedan börjar släpet rulla. Ok nu åker vi men jag har ingen aning om vart.

Nåja huvudsaken att släpet vet vart vi ska. Äter vidare på höet.. men sedan börjar släpet gå fortare och då måste vi börja balansera upp oss vilket inte är lätt.......

Efter en liten stund stannade vi till men det var inte länge.

Sedan började vi åka igen. Lite läskigt...

Efter en längre stunds körning (ca 30 min) så stannar vi igen. Helt plötsligt öppnades fram dörren och där är Liz. Hon låter lite orolig, men försöker ändå prata lugnande med oss...

Ok då är vi trygga för då är i alla fall Liz med oss och hon vet då antagligen vad vi ska och vad som kommer att hända härnäst, så jag bestämde mig för att slappna av och mumsa på höet. Vi stod stilla en bra stund, sedan stängde Liz dörren framför oss och så startade vi igen.

Å nej dags och balansera upp mig igen. Suck lite jobbigt är det, men nåja mer kan jag inte göra..

Helt plötsligt stannar vi igen, men vad är de här vi har nu stannat minst tre ggr nu

och jag vet inte varför.

Efter en stund startar släpet igen och då var det bara att fixa upp balansen igen. Hoppas vi inte stannar fler ggr nu de är rätt jobbigt och balansera upp sig måste jag säga....

Äntligen verkar det som om vi åker i ett sträck nu. Skönt då kan jag slappna av igen och stå i den balansen jag har, och behöver inte ändra den.. Visserligen blev det några korta och snabba stopp då och då, men det fungerade hyfsat bra..

Efter ett bra tag (ca 2 timmar) börjar det bli väldigt kurvigt vilket va<rken jag eller Blika gillade, för det var hur svårt som helst och hålla balansen.

Släpet gunga åt olika håll. Efter ett tag till slutar kurvorna och snart (ca 1½ timme) stannar släpet.

Vad är nu detta??? Är vi äntligen framme där vi skulle vara eller är det så att det bara var ett stopp och en paus till ? ? Bra fråga tyckte Blíka som var väldigt svettig. Jag hoppas att de är där vi ska stanna, fortsatte hon, för de här var en tuff match.. Ja du säger jag vi får helt enkelt vänta och se. Plötsligt öppnas framdörren

och in kommer Liz.

Då sa jag till Blika att jag antar att det är stopp nu, ja eftersom Liz kommer in i transporten, och det brukar hon annars inte göra. Ok skönt sa Blíka... 

Liz sa några ord och sen hör vi att två av dörrarna bakom oss öppnas och sen öppnades Blíkas dörr. Ut försvinner Blíka men även Liz. Vad är nu detta undrade jag. Jag då ska jag inte av här jag med ? Jag började stampa och gnägga och försöka ropa tillbaka Liz men nej inget svar. Liz bara gick och så plötsligt stängs alla dörrar bakom mig och än en gång.

Tänk vad övergiven jag kände mig nu när Liz gick utan att blicka tillbaks eller ens säga något... Efter ett bra tag (ca 20 min) kommer Liz tillbaka kollar av mig, sedan försvinner hon och så börjar släpet och röra sig ännu en gång och jag måste hitta balansen igen ! Uhh hur länge till ska det hålla på ? 

Efter bara en kort kort stund stannar släpet igen men vad är de här, Liz kommer oroad ut till mig jag blir glad att se henne men hon verkar bara kolla mig ännu en gång (men nu vet jag att hon är med i alla fall) och sedan startar släpet igen och ännu en gång måste jag balansera upp mig. Huu det här är inte lätt. Att åka transport är svårt må jag säga..

Efter någon timme eller så stannar vi igen och jag tänkte vad nu då, är det ett paus eller ett stopp igen eller? Nu kommer matte och tittar in till mig och hälsar på mig en kort stund.

Det var tydligen därför vi stannade, för sedan åkte vi igen men denna gång lite försiktigare iväg vilket resulterar till att de var lättare för mig att balansera upp mig. Vi åkte ett tag till i rätt jämn fart, (30-40 min) och sedan så stannade vi igen, men hallå? Men denna gång öppnades framdörren och Liz steg in ännu en gång in i transporten, då måste ju de betyda att jag äntligen är framme ? 

Hon ropade något till dom där bakom släpet och sen öppnades alla dörrarna igen men denna gång fick jag gå ut. Men någon brådska hade jag inte för jag ville inte riktigt backa ut. Det slutade med att även Min matte dök upp bredvid Liz, framför mig.

Jag blev lite förvånad men struntade ville absolut inte backa ut fats hon sa "Backa" till mig, och jag vet vad det betyder. Både matte och Liz stod och knuffa och putta på mig i fram och matte lät fganska besrtämd och Liz lät minst lika bestämd. 

Sedan kom någon helt plötsligt upp bakom mig och börja ta i mina hovar och då insåg jag att jag inte hade något annat val än att backa ut och de gjorde jag. Väl ute blev jag helt paff. Det var skymning på det här stället och en väldigt liten stallplan hmm?? Liz ledde in mig i stallet tog av mig täcket och benskydden och kände lite på mig sedan släppte om in mig i en box bredvid en ungefär lika stor häst som jag. En häst som jag aldrig träffat. Matte sa nånting om att hon trodde jag skulle trivas bra här även fast jag just nu var ensam tjej. Sedan småbabblade matte och Liz om ngt annat. Jag fick hö inlagt till mig och Liz sa hejdå till mig.

Jag såg mig omkring och undrade varför Liz sa hejdå, men eftersom dom hade nämt nåt om att trivas och så, så gissade jag att de betydde att jag skulle bo här.

Rätt nöjd mumsade jag på mitt hö pratade lite med grannpojken som visst hette Superbusen och var ett gotlandsruss. Inte för att jag vet vad det är, men jag vet så mkt att de inte är samma sort som jag i alla fall.

Stallet släcktes ner och Liz sa än en gång hejdå och sedan hörde jag bilen och släpet åka iväg.. Så jag nosade runt i min nya box och fortsatte äta.

Ha det bra.. hejdå..